Sällskapet Ångbåten driver dessa två fartyg, helt idéellt!
Ångaren Bohuslän är ett av västkustens äldsta och vackraste fartyg, byggd 1914 på Eriksbergs Mekaniska Verkstad som flaggskepp för Marstrands Nya Ångfartygs AB (Marstrandsbolaget). I över 40 år gick hon sex dagar i veckan fram och tillbaka mellan Göteborg och Kungshamn (då Gravarne) oavsett väder. På vägen anlöpte hon en stor mängd bryggor, såsom Smögen, Lysekil, Marstrand och många fler.
Efter alla dessa år längs kusten började dock Bohusläns ångdrivna maskin bli ineffektiv och hon fick allt svårare att tävla med de bilar, bussar och broar som blev allt fler. Då sattes hon in på “inköpstrafik” i Öresund och senare även mellan Strömstad och norska hamnar. Efter ett tag var dock inte detta heller lönsamt och hösten 1963 lades hon upp för att två år senare säljas till upphuggning. En ung skara personer fick då syn på ångaren och frågade skrothandlaren om det gick att köpa henne. 60 000 kronor var priset som det då nybildade Sällskapet Ångbåten lyckades skrapa ihop genom att sälja 600 andelar på 100 kronor vardera. Sedan dess har fartyget drivits av en ideellt arbetande besättning med både reguljära, öppna turer och charterturer varje sommar. Ångaren är idag K-märkt och klassad som traditionsfartyg.
| Byggnadsvarv | Eriksbergs Mekaniska Verkstad, Göteborg |
| Sjösatt | 15 december 1913 |
| Längd | 43.13 meter |
| Bredd | 7.42 meter |
| Djupgående | Ca 3.00 meter |
| Bruttodräktighet | Brutto 304, Netto 112 |
| Maskin | 3-cylindrig Trippelexpansionsmaskin |
| Effekt | 700 indikerade hk, 515 kW, varvtal ca 100/min Maxfart 11 knop |
| Hjälpmaskin | Ångdriven dynamo som genererar 110 volt likström |
| Kraftkälla | Oljeeldad skotsk sjöångpanna |
Marstrandsbolagets flaggskepp
Under första hälftern av 1900-talet var det två stora rederier som kompletterade, och delvis konkurrerade med varandra om trafiken från Göteborg längs kusten upp mot Strömstad. Det var Marstrandsbolaget, med trafik på Marstrand, Lysekil, upp till Smögen och Gravarne, nuvarande Kungshamn. Och det var Bohuslänska Kusten, ett Uddevallarederi med linjer via Marstrand till Uddevalla, och dessutom en kustlinje utanför de stora öarna upp till Lysekil, Strömstad och Oslo.
BOHUSLÄN, byggd 1914, var inte bara den yngsta utan också den mest eleganta av Marstrandsbolagets fartyg. Sommartid upprätthöll hon expressrutten: Hon lämnade Stenpiren i Göteborg klockan 7 f.m. och ankom Gravarne klockan 2 e.m., vände nästan omedelbart för att vara tillbaka i Göteborg klockan 9 e.m. Och då anlöptes ett antal mellanliggande bryggor, bl a Marstrand, Lysekil och Smögen. Så värst mycket gods blev det naturligtvis inte tid att lasta och lossa. Torsdagarna var liggedag – då bunkrades det kol, och intendenturen fyllde på sina förråd. – På vintrarna var BOHUSLÄN en arbetshäst som alla andra, längre liggetider vid bryggorna, mer tid för tyngre last.
I över 40 år gick ångaren på traden Göteborg – Lysekil – Smögen/Gravarne. I sommarsol, i storm, tjocka, snöyra och isgång, gjorde ångaren sina resor, 6 dar i veckan, året om. I 33 år fördes befälet av kapten Carl Johansson, med smeknamnet ”Calle Skjorta” (sommartid brukade han ta av sig i skjortärmarna när han stod på kommandobryggan ). Han gjorde mer än 9000 resor, utan radar, utan automatik, men med kompass, klocka och en kraftig rorsman som navigationshjälpmedel.
Besättningen uppgick till bortåt 20 personer: befälhavare, två styrmän, två rorgängare, tre matroser, maskinchef (chief), maskinist, två eldare, och så intendenturen: restauratris, kock, två servitriser (en i matsalongen på övre däck och en i aktersalongen), och så en uppassare i försalongen, andraklasspassagerarnas matsal. När man väntade sig extra många passagerare, t ex sommarsöndagar, förstärkte man med två-tre extra servitriser. Under femtiotalet fick många av öarna bro- eller färjeförbindelse med fastlandet, och de gamla kustångarna konkurrerades ut av bussar och lastbilar. En efter en såldes de gamla båtarna, oftast till skrot, någon gång till andra trafikområden. Idag finns endast en av passagerarångarna kvar — BOHUSLÄN!
”Inköpstrafik”
Efter andra världskrigts slut förändrades trafikmönstret längs Bohuskusten. Öarna förbands med fastlandet med bilfärjelinjer och ibland broar. Passageratrafiken togs över av bussar (och så småningom privatbilar), och den lättare godstrafiken av lastbilar. Underlaget för Marstrandsbolagets ångare försvann.
Men en annan trad öppnade sig istället. Sprit- och tobaksskatter höjdes undan för undan (även om de var mycket låga med sedda med dagens ögon). Vattnet mellan Sverige och grannländerna var ”internationellt”, och sprit och tobak kunde säljas ombord i fartyg i internationell trafik utan skattepålagor. Svenska folket lärde sig ett nytt begrepp: ”taxfree”.
Många gamla skärgårdsångare sattes in i s.k. inköpstrafik på olika rutter i Öresund. Sedan BOHUSLAN byggts om med taxfree shop på mellandäck och akterdäcket byggts in till en kafeteria, sattes hon in i på linjen Landskrona – Tuborg.
Myndigheterna såg givetvis inte med blida ögon på att svenskar så enkelt kunde smita undan sprit- och tobksskatter. Öresund definierdes om så att det inte längre var ”internationellt” vatten, och inköpstrafikens glansdagar var över. Fortfarande var det lönsmt att göra inköp i land i Danmark, men antalet resenärer blev för litet för den stora flottan.
Men det finns ju flera grannländer. BOHUSLÄN sattes in i trafik mellan Strömstad och närliggande norska hamnar som Halden och Sandefjord. Men inte heller här blev glädjen beständig. Definitionen på ”internationellt” vatten ändrades gradvis. Till slut måste man resa mellan Strömstad och Kragerö för att kunna göra de åtråvärda inköpen – en rutt som var alldeles för lång för BOHUSLÄN. Efter att ha gått sommaren 1963 mellan Strömstad och Sandefjord (utan tax free försäljning) lades hon upp i Marstrand i avaktan på en oviss framtid.
Vårvintern 1965 bogserades BOHUSLÄN från Marstrand till Ringön i Göteborg för upphuggning. Skulle detta vara slutet på en femtioåring?
Alla i Sällskapet Ångbåten arbetar helt ideellt!
Museiångaren BOHUSLÄN
När nöden är som störst är hjälpen närmast, påstås det. I det här fallet var det en skolgrabb, Ingvar Kronhamn, som drog igång räddningsaktionen ”Rädda Bohuslän”. I april bildades Sällskapet Ångbåten, med ändamålet att söka för framtiden bevara en av de få kvarvarande passgerarångarna på svenska Västkusten. Siktet var inställt på BOHUSLÄN, och så särdeles många andra kandidater fanns inte (Uddevallabolagets GÖTEBORG fanns kvar ytterligare några år vid kaj i Strömstad, för att skrotas 1975 i Hälle).
Skrothandlaren uppges ha gett 40.000 kronor för ”skrotet”, men begärde 60.000 för att skiljas ifrån det. En insamling drogs igång, med försäljning av andelar i den nybildade Ångbåten Ekonomisk Föreningr om 100 kronor styck (betänk att detta var innan den stora inflationsperioden, och en liter bensin kostade 75 öre). Det lyckades, mot alla odds!
Efter ett intensivt upprustningsarbete gick ångaren redan nästa sommar åter i sina gamla farvatten. Sedan övertagandet seglar BOHUSLÄN varje sommar i de vatten hon en gång byggdes för, moderniserad där sådana krav ställs, men i övrigt återställd i allt väsentligt med maskin och panna i original och salonger nära nog som vid leveransen 1914.
Charterinformation Ångaren Bohuslän För närmare upplysningar och bokning: – Fyll i vårt Charterformulär. FAQ – Vanliga frågor med svar Vi har fullständiga rättigheter. Vårt Ångbåts-Öl är välrenommerat.På väderdäck och akterdäck kan passagerarna vistas under tak.* S/S Bohuslän färdas normalt i Södra och Norra skärgården samt Göta Älv.* S/S Bohuslän utgår som…
FÄRJAN 4 är byggd som ångdriven personfärja vid Motala Verkstad 1920. Den är 20,6 meter lång. Vid trafik i inre hamnområdet får färjan ta 100 passagerare (ursprungligen 195). I salongen finns 50 sittplatser. Besättningen består av befälhavare, maskinist och däcksman.
Färjans skrov är byggt av stål i nitat utförande och förstärkt för gång i is. Den har ett balansroder och en propeller i var ända. Rodren är sammankopplade och skall vändas 180 grader vid ändrad gångriktning. 4:an är i stort sett oförändrad sedan leveransen 1920. En märkbar förändring skedde 1934 när färjan fick nya större styrhytter samt tak över för- och akterdäck.
4:an drivs av en tvåcylindrig kompoundmaskin med ytkondensor. Cylinderdiametrarna är 190 resp. 420 mm och slaglängden 320 mm. Maskinstyrkan är 70 indikerade hästkrafter. Varvtalet är ca 180 rpm. Maskinen har Stephensons slidrörelse för omkastning mellan fram och back. Genom att propelleraxeln är genomgående drivs de båda fyrbladiga propellrarna samtidigt. Marschfarten är 7 knop. Ångpannan är av skotsk typ med ett eldrör och eldas med kol. Arbetstrycket är 9,5 kg/cm2. Vid normal färjetrafik är kolåtgången 25 kg/timma. För elförsörjningen finns en ångturbindriven generator som ger 110 V likström.
| Byggnadsvarv | Motala verkstad, Motala |
| Sjösatt | 1920 |
| Längd | 20,55 meter |
| Bredd, djup | 5,35 meter, 2,35 meter |
| Djupgående | Ca 3.00 meter |
| Bruttodräktighet | 48 |
| Nettodräktighet | 20 |
| Maskin | Tvåcylindrig kompoundångmaskin från Motala verkstad 51 kW eller 70 indikerade hk, samt ångturbingenerator |
| Fart | 7 knop |
| Kraftkälla | Koleldad skotsk sjöångpanna |
Färjan 4 som arbetshäst
Göteborgs Hamnstyrelses ångfärjetrafik, med anor från 1837, har beskrivits separat. 4:an levererades i oktober 1920 av Motala Verkstad till Göteborgs Hamnstyrelse. Den var tvillingsyster med den strax innan levererade FÄRJAN 3. FÄRJAN 4 sattes in på linjen Residensbron – Götaverken, där den kom att bli en riktig slitvarg under många års intensiv trafik. Den gick var 15:e minut från klockan sex på morgonen till ett på natten. Söndagar började turerna en timma senare och slutade en timma tidigare. En dag i veckan togs färjan ur trafik några timmar för kolning och vaskning vid Hamnens varv. Under högtrafiken morgon och eftermiddag gick FÄRJAN 5 som extrafärja, vilket gav 7 1/2 minuts intervall mellan turerna.
Att färjetrafiken över älven var oerhört viktig framgår av att exempelvis 1925 reste på linjen Residensbron – Götaverken 160 000 passagerare per månad. Vid en senare numrering av linjerna fick denna linjenummer 5. Den 2/6 1954 flyttades trafiken från Götaverken till ett nytt färjeläge i den då nybyggda Lundbyhamnen. Samtidigt ersattes de båda ångfärjorna med den nya motorfärjan HUGO HAMMAR.
FÄRJAN 4 blev därefter extrafärja och avlösare på de olika färjelinjerna fram till juli 1970. Under 1968 gick dock ”4:an” åter som ordinarie på sin gamla linje sedan motorfärjan hade satts in på linje 4. Även under 1969 och 1970 gick 4:an under långa perioder på sin gamla linje medan motorfärjan istället låg i reserv. Den 31/7 1970 upphörde linje 5. FÄRJAN 4 blev överflödig och lades upp vid Hamnens varv på Ringön.
Alla i Sällskapet Ångbåten arbetar helt ideellt!
Färjan 4 blir museifärja
Den 1/1 1972 avvecklades Hamnstyrelsens färjetrafik och den kvarvarande linjen Haket – Hisingstad överläts på Styrsöbolaget. Hamnstyrelsen överlämnade den 29/6 1972 FÄRJAN 4 som gåva till Sjöfartsmuseet i Göteborg. Syftet var att bevara färjan för framtiden. Sjöfartsmuseet hade dock inga möjligheter att bevara färjan i trafikdugligt skick. Inför hotet att färjan bara skulle bli liggande som ett dött museifartyg, väcktes intresset från den ideella föreningen Sällskapet Ångbåten.
Den 5/2 1973 träffades en överenskommelse där Sällskapet Ångbåten fick disponera färjan mot att man åtog sig att bevara den i trafikdugligt skick. Allt arbete med såväl körning som underhåll av 4:an utförs helt ideellt av Sällskapet Ångbåtens medlemmar. Färjans formella ägare Stiftelsen Styrelsen för Göteborgs Sjöfartsmuseum har det ekonomiska ansvaret för färjan. Reparations- och underhållsarbeten utförs med beaktande av historiska aspekter, samtidigt som färjan måste uppfylla dagens säkerhetskrav för att få användas i passagerartrafik.
I oktober 2016 inträffade en läcka i ångpannans flamugn. Färjans turer fick ställas in i avvaktan på reparation. Det visade sig dock svårt hitta något företag som kunde åta sig reparation av pannan. Som alternativ togs anbud in på en helt ny ångpanna. Som förväntat var kostnaden mycket hög. Slutligen visade sig företaget VEÅ i Sävsjö intresserat av att reparera pannan. Färjans ägare hade dock inte pengar till reparation. Sällskapet Ångbåten sökte därför under flera år bidrag till reparationen.
Till sommaren 2019 hade bidrag inkommit på totalt 1,6 miljoner kr från Riksantikvarieämbetet, Statens Maritima Museer, Stiftelsen Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur samt medlemmar. I december 2019 beställde färjans ägare reparationen av VEÅ, som arbetade med pannan under vintern och våren 2020. Därefter var det under sommaren en hel del återställningsarbeten innan pannan kunde provtryckas för att bli godkänd för fortsatt drift. De fyra årens uppläggning medförde även att färjan till stora delar behövde målas om.
10 september 2020 gick färjan på provtur med Transportstyrelsens inspektör och blev då godkänd för fortsatt passagerartrafik. 10 oktober firades färjans 100 årsjubileum vid Residensbrons färjeläge som avslutades med en tur på sin gamla linje. De tre kvarvarande lördagarna i oktober återupptogs de historiska hamnturerna i samarbete med Sjöfartsmuseet Akvariet. Efter vinteruppehållet beräknas färjan åter vara i trafik under maj 2021.
SV_SE 
EN 